jag vill tillbaka till min verklighet. jag har inte levt i den det senaste halvåret.
jag har tappat allt. till&med tappat mig själv!
om någon bara kunde mig tillbaka allt,
hur allt var för ungefär ett halvår sen så hade
jag mått så betydligt mycket bättre.
jag kommer ihåg första gången vi snackade,
det var som om jag lyfte. första gången du ringde till mig,
så pratade vi i flera timmar. vi kunde verkligen prata om
allting och det är verkligen de bästa med dig. allting gick
bara bättre och bättre och tillslut så träffades vi för första
gången! du stog där och jag gick fram till dig och du kollade
upp på mig och jag var helt fast. för mig var det som i en film
när två stycken möts och kollar varandra i ögonen och det blir
kärlek vid första ögonkastet. jag kunde inte sluta och kolla i
dina ögon, kunde inte sluta pussa på dig, kunde inte sluta
hålla om dig. jag var helt fast och jag ville bara känna att
du verkligen var min, på riktigt.
och de fick jag, det blev vi och jag blev världens lyckligaste tjej!
jag har aldrig känt den känslan som du gav mig. du gav mig allt
och jag litade på allt du sa till mig.
när jag åkte hem efter första dagen vi sågs, började jag nästan gråta.
jag saknade dig redan så otroligt mycket att jag ville
bara tillbaka till dig en sista gång och ge dig en puss till
sen hade jag kunnat åka hem. anda gången vi träffades
var de som en miljon fjärilar som flög i min mage av
nervösitet och jag trodde inte att jag skulle klara av att
se dig i ögonen en gång till. jag var rädd för att du skulle
lämna mig. vi träffades och gick överallt, jag fick hålla din
hand och alla såg att det var vi. dagen i parken är en dag
som jag aldrig kommer att glömma, den dagen har jag placerat
längst in i mitt hjärta! jag kommer ihåg hur mycket jag grät
framför dig när du skulle åka iväg.. jag var så kär att jag ville
bara vara med dig hela tiden och jag kunde inte vara utan dig
mer än max en timme. du åkte ifrån mig och vi träffades inte
på en månad! det är nog de jobbigaste jag har varit med om
i hela mitt liv. den jobbigaste stunden var när du kom hem och
du var osäker på allting. jag var så rädd, jag kunde inte sova om nätterna.
jag kunde inte äta, jag kunde inte göra någonting!
jag tänkte bara hela tiden på vad du tänkte och
på vad du ville göra, med oss, med vårt förhållande!
allting var så krångligt och frustrerande.
vi träffades och jag fick reda på svaret.
jag var inte den tjejen längre som du ville ha!
jag var någon som du säkert redan hade glömt.
jag var bara som en helt vanlig tjej medans
jag bara vill vara din, hela din värld. det var den
svåraste stunden i mitt liv, jag visste inte hur jag skulle reagera.
om jag skulle gråta och gå därifrån eller bara stå
kvar och se dig i ögonen. jag kunde inte få fram ett enda ord!
de bara kändes som om allt var borta, totalt gone!
inom mig hade jag en stor klump som sa att jag var som luft,
jag var ingenting för dig längre. det var då jag brast ut i gråt.
jag kunde inte ta det mer. jag har så många tankar
och känslor som jag bara vill få ut, berätta allt för dig.
berätta hur jag känner och vad jag tänker.
jag vill bara att du ska förstå, förstå hur jag känner!
det finns så mycket jag skulle kunna skriva och säga.
men jag har ingen ork längre.

vad gör jag för att förtjäna det här?

Just a girl with a broken heart.